Än är det inte försent att boka biljetter till Malmö stadsteaters ”Hipp” för att se den omskrivna uppsättningen av August Strindbergs Fröken Julie. Uppsättningen visas till och med 3 april 2018 och har blivit en feministisk succé för många kritiker. Vem kunde ana att Strindberg, så skeptisk till kvinnlig emancipation, skulle tända fler gnistor i kampen för den kvinnliga frigörelsen? Om du inte tror det själv, boka biljetter och se den!
Det väntar en hotellweekend med show i Malmö för den som reagerat på senaste tidens rosor i kultursidorna. Strindbergs drama Fröken Julie, författarens och dramatikerns mest spelade verk, sätts upp i Malmö med en spännande samtidstolkning och vinkning till #metoo-rörelsen. Och blir du det minsta nyfiken rekommenderas ett besök, pjäsen är brinnande aktuell och du har fortfarande ett par månader på dig.
Kritikerna överens
Det verkar inte råda några större motsättningarna i kritikernas tolkningar av den aktuella uppsättningen. Sceneriets överdrivenhet är positiv, även om en del undrar om skildringen kommer hålla över tid. Men att det är en samtida tolkning av Strindberg är alla överens – och ett självklart inlägg i #metoo-debatten.
Fröken Julie är en pjäs med många lager. I huvudrollen är grevens dotter Julie, som sägs blivit uppfostrad att tänka och bete sig som en man. Samtiden värjer sig för hennes manér och uppskattas inte av många. Julies inre motsättningar och längtan efter befrielse kan betraktas även genom hennes betjänt, Jean, som själv önskar sig frigörelse från det svenska klassamhällets bojor. Denna polemik mellan klasskamp och kvinnokamp är något som regissören Moqi Trolin tagit fasta på under den moderna uppsättningen på Hipps scen.
Även hd.se skriver om den koppling till #metoo-rörelsen som regissören lyckas göra med sin uppsättning. Och Barbro Westling skriver för Aftonbladet (”Gråkappan” som Strindberg valde att kalla Aftonbladet i sin roman Röda rummet) hur publiken sätts i en anakronisk situation av ett överdramatiserat engångsligg. 1889 var det Fröken Julies fel – det osedliga för en adelsfröken och betjänt att mötas på ett så skandalöst sätt. För Strindberg har det naturalistiska förklaringar, menar Westling. Idag läser och tolkar vi den annorlunda, även om misstänkliggörandet och skuldbeläggningen fortfarande är snedvriden.