Föreningen bildades 1921 och man började lira hockey 1943, man har lyckats spela till sig ett SM guld (1978). Under åren har det spelat många profiler i laget som t ex Hardy Nilsson.
1985 när hockeysektionen bröt sig loss så passade man på att byta namn till Skellefteå HC (så mycket för stolta AIK…) men bytte tillbaka till Skellefteå AIK igen 1991.
Efter att klubben flertalet gånger felaktigt kallat AIK för ”Solna AIK” så tröttnade till slut AIK och klubbarna har nu en överenskommelse där AIK är AIK och Skellefteå AIK skall i officiella sammanhang kalla sig Skellefteå AIK.

Laget
Tolv spelare har anslutit och tolv har lämnat, fjolårets näst bäste poängplockare Wernblom har bytts ut mot Renberg. Erik Andersson har gjort det ”omöjliga” bytet och gått från Björklöven till SAIK. Richard Lintner, 29 poäng förra säsongen, byter mörkret i norrland mot sola i Karlstad.
I båset återfinns en sann hjälte i brandmästare Johnsson.

Staden
I Skellefteå röstar varannan person på sossarna och alla kör skoter. Staden grundades 1845 och man har 72 000 invånare. 4 500 av dessa hatar solsken och jobbar således i Bolidens gruvor.
Staden är inte mycket att hurra för och den ligger långt upp i ingenmansland, det går inte ens persontåg till staden. Och innevånarnas enda behållning är att staden har ett hockeylag på elitnivå. Stadens nattliv är mörkt och kallt.
Umeå Energi Arena rymmer 6001 personer, 1800 ståplatser, och ligger på promenadavstånd lite norr om centrum. Den är nyrenoverad för i år men eftersom det är kommunen som äger stället så är det bara en halvhjärtad ombyggnation.
Det finns ingen permanent bortasektion utan man tar bort stolarna i ena hörnet när det är gäster på besök.

Supportrar
Klacken återfinns på den västra läktaren, en monstruös ståplats med plats för 1800 personer. Officiella supporterklubben heter North Power och har för tillfället hela 67 medlemmar.
Inför denna säsong grundades en ultras-grupp vid namn Skellefteå Royals, som skulle försöka fylla tomrummet efter tifogruppen Allians Väst. Men gruppen la ner innan den ens hade presenterat sig på läktaren då de hamnade i konflikt med klubbens ordförande Israelsson.
Inför förra säsongen och comebacken i finrummet så hypades klacken hårt av både media och dem själva. Här fanns den riktiga hockeykulturen och publiken var fantastisk. Man levde inte riktigt upp till hypen om man säger så. Visst är man bra, det finns ju ändå Mora, men att säga att man är Elitseriens bästa klack vore att överdriva.
Har patetiskt nog gjort en egen variant av Djurgårdens ”Ole ole ola” till i år.