Klubben som ingen vill veta av och som lever i någon form av jing jang förhållande till storebror Leksands IF. Trots en historia som sträcker sig 72 år tillbaka i tiden så har man aldrig mäktat med att sätta några avtryck. Noll SM-Guld, trots 25 år i högsta serien, man har inte heller levererat någon spelare värd att nämna. Det enda man tänker på när man har Mora IK i tankarna är Jan Simons frisyr…

Laget
Behöver vi nämna att det spelar många utländska spelare i Mora? Antagligen Elitseriens mest profillösa trupp, där man bara lägger märket till målvakten Pitkämäki och ”stjärnan” Yared Hagos (ny för i år).
Vi noterar att förre FBK spelaren Arvedsson har ansvar i båset.

Staden
Mora är en liten pittoresk stad i Dalarna som är mer känd för sin kyrka, Vasaloppet och Moraknivar än hockey. Staden är rätt liten, i Kristinehamns storlek ungefär (20 200 invånare), och har inte något stort att erbjuda om man inte är naturpedofil eller historiker.
Hallen ligger lite norr om centrum och är rätt gemytligt och mysig. Kapaciteten ligger på 4500 varav 1500 är ståplats.

Supportrarna
Inte heller här kan man sträcka på sig. Om laget är ett bottenlag i Elitserien så är supportrarna i botten av Allsvenskan, om ens det.
För att få er att förstå så langar vi in ett utdrag ur tisdagens Dala-Demokraten:

“Moras ”klack” bestod av nio personer. Stackars Moraspelare. En seriepremiär och Mora-fansen ställer inte mer än så - men det här är ju inget nytt. I Löfbergs Lila i kvartsfinalen i våras var det också nio i klacken… Vad ska lagets nya spelare tänka?”

Ja ni förstår ju på vilken nivå det ligger. Ett annat exempel är att de frivilligt bytt plats på läktaren till det som förr var borta stå. De står alltså på den mindre av de två ståplatserna i hallen, ett bevis på deras ambitioner.
Läser man sedan Aftonbladets hockeybilaga när de frågar supporterklubben vad de hatar så svarar de charmigt nog ”Hela Färjestads organisation”.
Annan kul kuriosa är deras rosa platta som capon har på hemmamatcherna, macho. Visst för att det är mycket manlig vänskap inom supporterkulturen, men någon gräns får man dra.